VARFÖR FÅR JAG INTE TRÄNA?

Hej finisar,
Hoppas ni mår bra. Jag mår lite bättre men ännu inte bra. Hoppas på att några dagar till vila skall göra mig gott 🙂
På tal om vila.... så har det blivit en del vila dem senaste veckorna.
Ni som följde mig förra graviditeten vet att jag blev sängliggande då mitt vatten gick för tidigt. Jag önskade så att denna graviditet skulle bli annorlunda och visst har den blivit det (peppar peppar) men med träningen är det på ett ungefär samma plan.
Jag kunde träna fram till ca v10-11. Kommer ihåg att jag hade tränat någon dag innan detta hände. Vi skulle åka till alborgen med fina vänner och var så pepp, tills det helt ärligt börjar forsa blod ur mig. Det slutade aldrig rinna. Efter rådgivning med gyn fick vi åka upp på sjukhuset och ta sprutor så att blödningen minskade och vi låg även kvar på observation över natten.

Här är ett utdrag ur min dagbok jag skriver för mig själv varje gång något händer eller jag blir glad för något.
Den 3e mars,
Vi ska åka till alborgen och sen på fest på kvällen. Tio minuter innan vi ska åka börjar det fullkomligt forsa blod. Det slutar inte. Vi åker in akut och får vänta 2h. Träffar läkaren och det slutar verkligen inte blöda, det kommer ner på golvet och jag får panik. Kollar på Linus och han får panik. Jag säger förlåt och börjar gråta.
Ligger på gynstolen och vi ska kolla med ultraljud. Jag kollar bara upp i taket, lägger på något sätt märke till märket Philips och tänker att det är kört. Bebis lever. De misstänker att blödningen kommer från moderkakan. Jag får stanna kvar på observation över natten och får sprutor och tabletter för att stoppa blödningen.

Den 4e mars,
Jag är så orolig. Vi har inte fått prata med en läkare på 24timmar.
Tids nog får vi se bebis med ultraljud. Hjärtat slår. Lever om för fullt i magen. De hittar vad de tror kan vara en hinnsäck brevid, en tvilling som inte klarade det, eller så är det en blödning som skall komma ut. Vi väntar och ser. Jag längtar redan tills nästa gång vi får se dig.

Så efter detta rekommenderade läkarna mig till att inte träna.
Vi åkte till Prag och där gick vi flera km varje dag. Började blöda varje kväll.
Efter några fler veckor, kanske runt v 16 så kunde jag prova lite smått.
Blödningen kom direkt.
Jag provade någon vecka efter men fick världens ”tryck” nedåt. Som en boll som ville ut. Vi sökte akut igen då jag fick så otroligt ont och efter det kände jag bara nej och läkarna sa nej. Jag tänker inte riskera någonting.
Även om träningen betyder så mycket för mig så är det ingenting i jämförelse mot vad den här bäbisen betyder. Det är värt att lägga mitt intresse på is för att bebis ska må bra. Jag hinner med det senare.
Så länge går jag promenader dem dagar bebis och kroppen tillåter och kör yoga. Jag lyssnar på kroppen och det är en häftig lärdom också.
Läkarna vet inte varför jag blöder så mycket när jag tränar eller är aktiv och det är verkligen inte värt att riskera heller.
Jag gör allt för att den här bebisen ska få leva här med oss. 🌈

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229