SKICKADE TILL AKUTEN

Goddagens söthögar, hoppas att ni mår toppen.
Jag mår bra, men är trött haha. I början när Colin kom kunde jag vara vaken i flera nätter utan någon sovtimme, men nu känns det som att kroppen ställt in sig på att man ska sova på natten. Colin vaknar ju oftast två gånger per natt och det är ju helt ok. De senaste nätterna har jag tagit den första matningen vid 02-03 men jag somnar inte om förrän flera timmar senare för jag är SÅ orolig. Det tar ett bra tag när jag lägger mig för natten också innan jag kan somna. Alltså jag är verkligen så jäkla orolig. Är rädd att han ska kräkas och typ kvävas, eller att han ska sluta andas eller vad som helst. Finner liksom ingen ro. På något sätt är det som att kroppen börjar landa och förstå vad som har hänt dessa veckor. Att Colin kom samma dag som Liam med bara ett år emellan, att han kom 6 veckor för tidigt, all tid på sjukhuset och all jäkla oro därefter. Jag är livrädd att förlora Colin. Det börjar smälta in mer och mer och jag får lite panik när jag går igenom och tänker på allting. Hoppas verkligen att jag kan slappna av snart och speciellt på nätterna när vi alla behöver sova.

Idag var det dags för BVC. Som jag skrev igår blev det uppskjutet till idag. Alltså gissa hur mycket han hade gått upp till? 3590 gram! Hur häftigt? Förra tisdagen vägde han 3260 så han har gått upp 330gram på en vecka. Så bra! Han är 51,5 cm lång nu och det märks att han börjar bli större. Då vi hade ett läkarbesök inbokat idag så var det en besiktning som skulle göras. Allting såg jättebra ut förutom att han hade kraftiga indragningar när han andades.
Läkaren sa att hon skulle skriva remiss till barnkliniken så skulle vi få komma dit om några veckor, men då hon förstod min oro och tog den på allvar (att jag knappt kan sova osv) så fick en akut-remiss upp till barn. Så himla jobbigt när dem frågade mitt barns namn och jag svarar Liam. Gud, huvudet är verkligen inte med alla gånger och jag märker att jag är väldigt tankspridd. Väl där kontrollerade dem han grundligt och det var även läkaren som var med på förlossningen som kontrollerade honom. Det verkar inte vara någon fara, då ingenting är "fel". Däremot har vi börjat med järndroppar nyligen och magen är väldigt gasig och det ser därför ut som att han har kraftiga indragningar när han andas för att magen är så "bubblig" och stor. Dem kunde alltså inte hitta något fel mer än att han var "obotligt söt" som dem sa ;) 

Så skönt att allt var bra, vi kunde slappna av och få åka hem. Att åka till sjukhuset ger mig verkligen en klump i magen av oro. Vi stannade förbi Bastard Burgers på vägen hem och köpte med oss en väldigt sen lunch, vi var såå hungriga. Har ni ätit där? Verkligen så goda hamburgare =)
Nu ska jag vila lite i soffan med Colin innan det är dags för dans ikväll. Så skönt att få rensa tankarna och ladda på med lite endorfiner.


Gillar

Kommentarer

Saynomore
Saynomore,
Åh den oron, vaknar fortfarande flera gånger på natt för att kolla min son på snart 3 år som sover bredvid mig i sängen. Vissa nätter är hemska för då kommer jag inte till ro alls. 😔
nouw.com/saynomore