MINSKADE FOSTERRÖRELSER, DAG 17.

Igår var första gången jag blev orolig så magen vände sig ut och in, jag kände inte av lika mycket rörelser som jag gjort tidigare då bebbe har varit väldigt aktiv på senaste. Jag blev jätteorolig och försökte komma på när jag kände den senaste rörelsen. Hm, kvällen innan? Gjorde alla tips som jag fått och brukar göra, drack iskall saft och lade mig på sidan, på magen, men ingenting. Vi ringde sjukhuset och fick komma in direkt. Vi gjorde ett CTG och sköterskan satt med oss hela tiden då bebis rörde sig hela tiden (jag kände fortfarande ingenting), vi fick en bra kurva och efter ett tag kom en läkare som vi fick träffa. Vi fick göra ett UL och det såg bra ut, jag frågade om hon kunde se om bebis flyttat sig men det var svårt att föra en konversation. Jag har haft ont de senaste dagarna och frågade om hon kunde se uppifrån via magen om livmodertappen var "kortare" än vad den varit innan, om något var på gång, men det är jättesvårt att få en bra dialog så hon missförstod mig och där och då orkar man inte kämpa för att ta om det. Det är jobbigt att ha SÅ sjukt mycket frågor men inte få svar på det. Man ger liksom upp för man orkar inte. De kunde se rörelser på UL också men jag kände fortfarande ingenting, och gör det ännu inte, så bebis måste ha flyttat sig och kanske ligger med ryggen mot min mage nu eller så. De såg även att bebis gjorde andningsrörelser och det värmde jättemycket. Så skönt att se! Så vi får se vad som händer, vi har kontroll igen imorgon så jag hoppas att den svenska barnmorskan är där då. Vore jätteskönt!

Efter några timmar var vi hemma igen och vi firade 8 år igår, vi hade inte tänkt så mycket vi ville göra då allt är så annorlunda här på något sätt. Alla tankar om att fira försvann när vi var på sjukhuset och båda var så oroliga. Vi bestämde oss dock för att gå ut och äta. Vi tog taxi till ett mysigt ställe inne i stan och satt där ett bra tag, det var så himla mysigt att komma ut lite han och jag. 🙂 Sent mot kvällen köpte vi lite gott och såg på serier. Så himla bäst avslut på våran dag❤️😘 

Idag har vi inte gjort så mycket, vi skulle gå till ett K-Mart här och handla middag men efter en halv km fick vi vända för jag fick så ont. Jag vet inte varför jag får ont, jag tror inte det är sammandragningar utan det kommer på höger sida (där bebis huvud ligger just nu) och det kommer smygandes som håll-liknande först och sedan känns det som någon hugger knivar i mig precis där. Jag märker att det kommer om jag går lite för fort, och ibland lite för långt. Jag har frågat flera gånger men får liksom inget svar, jag tror det kan vara att jag inte har någon dämpning kanske? Att jag inte har så mycket fostervatten som skyddar runt omkring? Någon som vet vad det kan vara ? =) det kanske är helt vanligt i en "vanlig graviditet" med?

Så Linus följde med mig tillbaka och han gick nu och handlade själv. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle göra utan han, han är så himla fin och snäll som gör allt för mig och bebbe. Jag är otroligt tacksam för allt han gör för oss.



Gillar

Kommentarer

Caroline
,
Säger som Marie, förmodligen ligamentsmärtor. Hade likadant med min förra graviditet. Kände av det mer när jag gick snabbt eller med långa kliv. Inget farligt utan man får anpassa tempo/steglängd 😊
Johanna
,
Jag hade precis så när jag var gravid! Började i veckan 20-ish och höll i sig till förlossningen. Fruktansvärt jobbigt 😩 Och jag hade en helt normal graviditet ☺️
IP: 82.99.3.229