HAN ÄR HÄR / FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Åh jag vet egentligen inte var eller hur denna härliga historia börjar, men jag ska försöka dra den hyfsat kort.

I helgen var vi uppe i Söderhamn. Vi båda sa att ”nu är det sista gången vi åker upp” då jag hade lite problem med smärtan och det kändes för riskabelt att åka iväg långt då vi dels har smilla, inte packat bb-väskan osv. Men i helgen hade jag ont.
Speciellt på söndagen kommer jag ihåg. Går utanför bastun och märker att svärmor iakttar mig och jag säger att jag har ont och ett tryck nedåt, men det har inte heller varit något ovanligt under graviditeten så jag bryr mig inte så mycket . På kvällen får jag ett akut behov av att fixa. Har jag allting till bebis? Kollar igenom allting. Måste sätta upp sänghimmeln! Måste sätta upp ledlampor, fasiken dem är ju kvar! Jag ställer mig och stryker och håller på. vi håller på till 23-ish.

På måndag börjar Linus jobba. Vi har pratat många gånger om ”undra hur länge du kommer jobba tills vi föder barn”. Jag är så trött på måndagen. Jag sover till 10. Vill gå och sova igen. Gör det. Jag går och lägger mig igen, och igen haha. Jag och L pratar om att han inte vill jobba på tisdagen då det är liams födelsedag och vi vill åka till kyrkan osv. Känns som en tung dag att jobba på... han försöker ta ledigt på tisdagen.
Vid 17 börjar jag få en mensvärk men tänker inte mer på det. Ligger kvar i soffan och väntar på att L ska komma hem. I och med mitt boande med bebisrummet kvällen innan så saknade jag en fiskelina som jag ville pyssla med och fixa en dekoration till. Jag hade verkligen så ont men åkte till mamma ändå för att hämta linan. Varför är jag så envis? Skrattar lite när jag skriver detta. Smärtan blev värre och värre och helt plötsligt får jag ett akut sug på mackor och kolhydrater. Vi stannar på Ica och köper lite kvällsfika. Jag åt tre rostmackor haha, jag kände kanske undermedvetet att jag behövde ladda upp 😏
Kl 23 får jag nog och skriver i min mammagrupp ”alltså hur känns förvärkar egentligen? Jag har haft ont i flera timmar nu och det ger inte med sig”. Haha älskar att jag måste skriva det i gruppen än att ringa in, men jag ville inte vara den som ringer i onödan. Vill inte störa.

Jag diskuterar med Linus och jag ringer in. Sköterskan tycker att jag får välja själv om jag känner att det är akut eller inte och där blir man ju också ställd. Hur vet man att min smärta är tillräckligt? Vi bestämmer oss för att åka in och jag ska precis ställa mig upp från sängen och jag känner hur något knäpper till och jag ser bara vatten och blod över hela golvet! What! Vilken panik. Linus springer överallt. Jag sitter och har panik och Smillan vet knappt var hon ska ta vägen. Försöker byta binda och ha med en handduk att sitta på då det verklgen kommer massor.

Mamma hade varit på mig när jag var där tidigare att ”nu åker du in om du har sådär ont!” Men jag är nog ganska envis tror jag haha.
Skrev direkt till mamma då hon sagt tidigare på kvällen att hon kunde ha smilla om vi behövde åka upp - så vi lämnar Av henne hos dem och får världens hejarop ! Hela familjen står ute på uppfarten.

Väl uppe på förlossningen träffar jag först en träningskompis som jobbar på förlossningen! Sen träffar jag även en av mina bästa vänners mamma. Får en kram och hejarop av båda. Haha så kul att de fick vara med en del.

Läkaren kommer och kollar vad som händer och tappen är ganska kort, ca 30 mm. Jag är inte öppen men vattnet har gått och det är en blodblandad vattenavgång. Vi kollar med ultraljud och det visar sig att mini har vänt sig och ligger nu med huvudet uppåt! Nej tänkte vi, nu blir det problem.. jag ville helst inte göra kejsarsnitt.
Jag börjar få ännu mer starka värkar och får smärtstillande och tabletter som skall stoppa värkarna. Jag tror jag klarade av värkarna ganska bra, inte som förra gången när jag var arg hehe.
Jag får nu även den första dosen kortison som ska hjälpa till bebisens lungmognad. Känns väldigt bra att vi hann ta båda två! Den sprutan gjorde så ont och spände i hela kroppen!
Dessvärre hjälper inga tabletter mot smärtan eller att ta det stannar av och jag får nu väldigt, väldigt ont. de kollar med ultraljud igen och nu är tappen ännu kortare och vi börjar diskutera om vi skall föda i säte eller med kejsarsnitt. Varken jag eller Linus har någon koll alls men dem ber oss att tänka, vila och samla kraft för snart är det dags..

Linus somnar direkt och på mig gör dem nu ctg hela tiden för att ha koll på bebis. Läkaren kommer in och hjälper oss att hitta rätt hjärtljud. Vi pratar nu om förlossningsmetod och fick höra att ”sätesförlossning genererar större risk för bebis och kejsarsnitt ger en större risk för dig att något händer.”
Vi valde att göra kejsarsnitt.
Det berättar att kl 13 är det dags för akut kejsarsnitt och jag blir så rädd. Det är nära nu!
Nu sätter de kateter , byter om på mig och ser till att jag är redo för operation. Linus har varit hemma och hämtat tandborste, kläder osv. Linus får följa med in på operationen och han byter nu också om. Åh det är så mycket folk överallt och jag är lite rädd och känner mig ensam och liten. När linus kommer och sätter sig brevid mig blir jag lugn. Han kollar på mig ned sina fina ögon, tar min hand och ser redo ut. Nu är vi här, tillsammans, och vad som än händer nu så klarar vi det. Vi är starka.
Jag får en ”shot” som jag ska dricka och den smakar röv. Sköterskan skojar och säger ”det smakar ostron va?” Jag skrattar och sekunden efter spyr jag upp allt. Hela magsäcken åker upp känns det som! Jag märker att dem höjer all medicinering på mig och läkarens ord ekar i mitt huvud ”det är en risk för dig”.

Efter vad som känns som en evighet och de drar och drar i mig så hör jag ”14:19 är han ute” och sekunden där efter hör vi världens finaste skrik. Åh vi kollar på varandra och just där och då har jag aldrig känt mig så kär. Vilken känsla!!! Han är här! Vi gråter och skrattar och dem sträcker fram lilla mini för oss och jag får pussa på han innan Linus och barnläkare går iväg för att väga och mäta och kolla så allting är okej.

Här är han! Vårat lilla mirakel. Tänk att du kom på storebrors födelsedag. Vi tyckte det var ett tecken!

Under tiden läkarna syr ihop mig så är Linus med barnläkarna och sköterskorna. Ungefär en timma senare är jag klar. Dem berättar att jag har förlorat mycket blod och att jag inte kan följa med upp till barnavdelningen utan måste på uppvak. Jag frågar hur länge jag måste vara där och de säger att ” du måste iallafall få tillbaka känseln i benen!” Haha det var ju det dummaste man kunde säga till världens envisaste tjej. Vem börjar röra på tårna direkt och ger ett nöjt leende?😁 dem säger njaaa. Inte riktigt så liten stund. Räkna med några timmar.

Jag fick åka till uppvak och vara där några timmar. Dem tog god hand om mig. Jag hade ingen kontakt med Linus och jag var såååå nervös.. hur mådde vår lilla gosse?

Vid 19 får jag åka till dem, men bara för en halvtimme sen måste jag till BB och fortsätta vila.
Jag gråter såå mycket när jag ser dem tillsammans. Pappa och son. Världens finaste kombo. Dem är så fina ihop!


Vår älskade son ❤️ Här är direkt när jag får träffa han efter ha kommit från uppvak.

Dagen efter så får jag kontakt med Linus och vi berättar hur mycket vi saknar varandra. Ah Underbart ❤️

Jag vet att alla föräldrar säger att ”det finns ingen sötare” men jag kan verkligen inte kolla mig mätt på han. Han är så otroligt fin , söt och stark.

Så himla roligt att mina fina vänner hade planerat en babyshower till idag som jag inte visste om, och så hade han lite väl bråttom ut ;) lika tålamod som mamma tror jag visst ❤️ kan inte vänta på att få visa upp han för alla mina tjejer 

Han kom i vecka 33+3 och han vägde 2415 när han och var 46.5 cm lång. Han behövde bara cpap ett dygn och klarar sig nu med sond. Vi ligger kvar på sjukhuset tills allting ordnar upp sig med mat osv. Jag kan inte amma ännu men jag försöker att pumpa för fullt. Det tar sin tid men vi har ingen brådska alls. Så länge han är här med oss, så betyder det allt. 

Tack älskade son för att du skrek när du kom ut ur min mage.
Tack för att du är här med oss.

Tack för att du lär mig nya saker. 
Tack för att du valde att hedra sin storebror på detta sätt. Att komma på hans födelsedag.
Tack för att du nu ligger på mitt bröst. Snuttande. Sökande. Levande.
Jag älskar dig mest av allt. Du har lärt mig vad livets innebörd är och jag är dig evigt tacksam för det. 

  • Nära Norrtull, Gävle

Gillar

Kommentarer

Lexochlogan
Lexochlogan,
så fin han är, har precis hittat din blogg och vi ser fram emot att följa er ❤️
nouw.com/lexochlogan
lenakronvald
lenakronvald,
Grattis! Så häftigt att han föddes på storebrors födelsedag! Vilken fin blogg du har ❤️
nouw.com/lenakronvald
IP: 82.99.3.229