DAGEN VI BÄVAT FÖR.

Idag är dagen. Den dagen vi bävat så mycket för. Vet inte riktigt varför, men det har varit tufft att veta att dagen närmar sig.
Förra året den 24e maj så gick mitt vatten.
Jag kommer ihåg att jag hade ont i magen dagen innan och att jag skrev till en vän ”är det normalt??” men hur vet man egentligen vad som är normalt och inte?
Jag vaknar 05.30 av att vattnet rinner ner för benen, och jag får panik. Tror först att det är blod men inser att det är genomskinligt och får panik. Jag hade läst i min dåvarande mammagrupp att vattnet hade gått för en annan någon dag innan, men insåg inte att det kunde vara det.
Vi fick åka upp på gyn och vänta i någon timme och där konstaterades att det var vattnet som hade gått.
Åh, herregud. Jag gråter så mycket när jag tänker tillbaka på det! Hur vi var så oroliga när vi låg i sängen där på sjukhuset och höll om varandra och inte visste någonting om vad som skulle hända.
Vi fick en plan och därefter började all oro på riktigt. Alla som sa åt oss att inte fortsätta, att inte ha hopp och att det bästa var att avbryta. Jag vet inte om jag skulle ha gjort samma sak om det hände idag, men jag skulle aldrig göra någonting ogjort med Liams graviditet. Hade vi gjort det hade vi aldrig fått haft möjligheten att få träffa vår Liam i dem timmarna vi fick och att få känna den fina anknytningen till honom som vi gör. Vår finaste förstfödde son. Som jag älskar dig och önskar att jag hade kunnat göra någonting annorlunda så att du fick vara här med oss. Som det skulle ha varit. Istället vet jag att himlen har sin finaste ängel som tittar ner på oss varje dag och ger oss kärlek. Och hopp.
Jag önskar verkligen att vi var stark nog att åka till kyrkogården, men vi tycker fortfarande att det är för tufft. Vi minns vår Liam hemma, på jobbet och överallt. Hela tiden, varje dag.

Gillar

Kommentarer

Saynomore
Saynomore,
Varma frivilliga kramar. 💞
nouw.com/saynomore
IP: 82.99.3.229