Hej finisar,

Hoppas ni mår bra! Vi mår sådär. Efter en förmiddag på sjukhuset var vi helt slut i skallen. Vi gjorde ett ul där allt såg bra ut, bebbe låg och sov under tiden så inte så mycket rörelser. Bebbe ligger med fötterna mot min rygg nu så det är därför jag inte känner lika mycket sparkar. Vi gjorde även ctg och det gick bra, började sparka på "mätaren" direkt som vanligt haha. Sen fick jag göra lite olika labbtester, CTG och HB, blodtryck , feber och urinprov. Jag börjar känna mig hängig och trött i kroppen så det är lika bra att ta alltihopa. Jag tror inte att jag har någon infektion då sjukhuset ännu inte ringt men samtidigt är det så bra att vi tar det så ofta för att vara säker. Skulle jag få en infektion nu så skulle det eventuellt plocka ut bebbe så jag har bunkrat upp med massor utav frukt och dricker mycket och hoppas på att förhindra något.

Vi fick även träffa en barnläkare från neo som berättade lite om vad som kan hända. Det är lite jobbigt då vi hört det flertal gånger och alltid försöker "undvika" det , då vi hört det på typ alla besök innan och vi har försökt peppat oss med positiva tankar istället. Vi kände oss lite nedstämda efter mötet och då hade vi en "rundtur" på neo bokat och fick se var vi eventuellt kommer att hamna om vi föder här. Det var också en upplevelse. Det känns så jobbigt att se alla sladdar och alla kuvöser och allt sånt, det känns som att detta är en mardröm som man inte riktigt vaknat ur. Jag kan inte förstå att det är jag och L som går igenom det här, det är jättesvårt att ta in. Jag är rädd att det kommer att komma som en käftsmäll efter allt detta är över, att man då landar i det. Jag har försökt att förklara det som att jag vet att vi går igenom det här men jag kan inte förstå det. Det kommer inte in i skallen på något sätt. Som att dagarna bara står på repeat och livet står på paus. Samtidigt som det swishar förbi snabbare än någonsin.

Det är mycket känslor just nu. Vi känner oss så förvirrade och kluvna.

Samtidigt som vi vill att bebbe ska mysa klart inne i magen så vill vi att bebis kommer ut. Samtidigt som vi vill vara kvar här, vill vi åka hem. Samtidigt som vi intalar oss att vi mår bra, så kommer det dippar hela tiden där vi båda är så ledsna. Det är så jobbigt att ingenting veta. Vi kan inte ställa oss in på något. Kommer bebis idag? Om en vecka? Kommer vi gå fullt ut? Ska vi börja planera med barnrummet och barnkläder? Eller varför ska vi planera, det finns ju inget vi kan göra härifrån.. Vi saknar vår vovve och vår familj och vänner, hela tiden varje dag. Det är tusen tankar som surrar i våra huvuden varje dag och varje dag ställer vi oss samma frågor. Vi försöker vara starka för varandra men det är inte alltid att det går. Snart har vi varit här i 3 veckor och jag som intalade mig själv att det bara skulle bli en vecka har börjat inse att det inte är så, hehe. Jag önskar verkligen att jag kunde veta hur "kösystemet" fungerade på Ackis i Uppsala. Jag vet och har sett att det är flertal personer som sökt sig till uppsala efter oss och som får vård på neo. Jag vill bara förstå logiken, kommer det någonsin att finnas en plats till oss? Kommer vi få komma hem i augusti? De har platser här till sista augusti, men kommer de att förnyas? Kommer vi att behöva föda i Gävle? Vi hoppas verkligen inte på det sistnämnda. Läkarna här och i Uppsala har sagt att vi kommer att behöva föda på ett universitetssjukhus men tänk om dem ändrar det också? Det är så svårt att känna sig trygg och möjligheten att slappna av finns inte riktigt.

Vi gör vårat bästa för att hålla er uppdaterade med hur vi mår, men vi försöker smälta allting också. Jag vet inte hur roligt det är att läsa om vår resa eller om det ens är intressant, men det är skönt att få skriva av sig när behovet infinner sig. Och idag finns det mer än någonsin. Nu ska jag gå och kramas lite med L och hoppas på att akademiska ger oss bra besked på samtalet i eftermiddag. <3

Om ni läst såhär långt så vill jag bara tacka 😘 Ni är många som frågar vilken vecka jag är i och jag är nu i v 27, 26+5. Ny vecka på fredag, alltså v 28, 27+0 . Läkarna är förvånade att jag gått så långt. Idag är det 11v sen vattnet gick och vilken resa det har varit - och är!

​Bebis växer för fullt där inne iaf och jag växer tydligen med den. 😅 Känns som att magen är öveeeeeraaaalllt!

Igår var första gången jag blev orolig så magen vände sig ut och in, jag kände inte av lika mycket rörelser som jag gjort tidigare då bebbe har varit väldigt aktiv på senaste. Jag blev jätteorolig och försökte komma på när jag kände den senaste rörelsen. Hm, kvällen innan? Gjorde alla tips som jag fått och brukar göra, drack iskall saft och lade mig på sidan, på magen, men ingenting. Vi ringde sjukhuset och fick komma in direkt. Vi gjorde ett CTG och sköterskan satt med oss hela tiden då bebis rörde sig hela tiden (jag kände fortfarande ingenting), vi fick en bra kurva och efter ett tag kom en läkare som vi fick träffa. Vi fick göra ett UL och det såg bra ut, jag frågade om hon kunde se om bebis flyttat sig men det var svårt att föra en konversation. Jag har haft ont de senaste dagarna och frågade om hon kunde se uppifrån via magen om livmodertappen var "kortare" än vad den varit innan, om något var på gång, men det är jättesvårt att få en bra dialog så hon missförstod mig och där och då orkar man inte kämpa för att ta om det. Det är jobbigt att ha SÅ sjukt mycket frågor men inte få svar på det. Man ger liksom upp för man orkar inte. De kunde se rörelser på UL också men jag kände fortfarande ingenting, och gör det ännu inte, så bebis måste ha flyttat sig och kanske ligger med ryggen mot min mage nu eller så. De såg även att bebis gjorde andningsrörelser och det värmde jättemycket. Så skönt att se! Så vi får se vad som händer, vi har kontroll igen imorgon så jag hoppas att den svenska barnmorskan är där då. Vore jätteskönt!

Efter några timmar var vi hemma igen och vi firade 8 år igår, vi hade inte tänkt så mycket vi ville göra då allt är så annorlunda här på något sätt. Alla tankar om att fira försvann när vi var på sjukhuset och båda var så oroliga. Vi bestämde oss dock för att gå ut och äta. Vi tog taxi till ett mysigt ställe inne i stan och satt där ett bra tag, det var så himla mysigt att komma ut lite han och jag. 🙂 Sent mot kvällen köpte vi lite gott och såg på serier. Så himla bäst avslut på våran dag❤️😘 

Idag har vi inte gjort så mycket, vi skulle gå till ett K-Mart här och handla middag men efter en halv km fick vi vända för jag fick så ont. Jag vet inte varför jag får ont, jag tror inte det är sammandragningar utan det kommer på höger sida (där bebis huvud ligger just nu) och det kommer smygandes som håll-liknande först och sedan känns det som någon hugger knivar i mig precis där. Jag märker att det kommer om jag går lite för fort, och ibland lite för långt. Jag har frågat flera gånger men får liksom inget svar, jag tror det kan vara att jag inte har någon dämpning kanske? Att jag inte har så mycket fostervatten som skyddar runt omkring? Någon som vet vad det kan vara ? =) det kanske är helt vanligt i en "vanlig graviditet" med?

Så Linus följde med mig tillbaka och han gick nu och handlade själv. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle göra utan han, han är så himla fin och snäll som gör allt för mig och bebbe. Jag är otroligt tacksam för allt han gör för oss.

Åh smälter för denna bild. Vårat fina set vi fick av Björn och Leila, vår nya ul bild och skyddsängeln vi fick av Camilla ❤️ älskar! Alltid med oss ❤️

Så idag var det dags för sjukhusbesök igen. Vi träffade en helt underbar barnmorska idag, Lisa hette hon. Hon var svensk och ni anar inte lättnaden att kunna FÖRSTÅ och KOMMUNICERA 🙂 jag och Linus var så himla glada!
Vi försökte ett tag med ctg men bebbe ville inte alls samarbeta. Sparkade helvilt och rörde sig direkt när vi hittat hjärtljudet. Så vi provade att ligga på sidan, men inte det heller. Till slut fick ta de in en ul-maskin för att leta reda på bebis haha.
Hatar verkligen ctg den där lilla 😘

Idag var det dags för tillväxt-ul som vi längtat efter. Det gör vi varannan vecka ungefär. Jag kliver in i 26+0 idag och lilla L vägde 900 gram. Bebbe växer som den ska med andra ord. De såg även några fickor med vatten. 3 cm som mest så det är rekord! Så roligt och tryggt. Linus fick ju inte vara med på förra tul då han var i Sverige och han var lite orolig inför detta besök. Min fina ❤️ skönt att allt gick så bra det kunde. 

Jag har haft superont på vänster sida vid hjärtat/bröstet. Som att en muskel är i kläm / ett ben är i kläm eller något. Har svårt att andas och sitta/ligga ned. Ber Linus försöka stretcha ut det varje dag men det blir inte bättre. Tog upp det med läkaren men det var ingen fara tydligen 🙂
En annan sak vi tog upp var om de hade hört något från Uppsala. "Vadårå, har du bråttom hem?" Fick vi till svar. Kändes sådär. 🙄
Varför vi frågade är för att Uppsala har lovat att ringa oss varje vardag för att återkoppla om status när vi får komma hem. De har inte ringt sen i tisdags så man blir lite besviken. Vi känner oss verkligen bortglömda här och ingen vet någonting. Kommer vi stanna en vecka till? Två? Augusti ut? Hur tar vi oss hem? Får vi flyga ihop eller blir det lika kaos som sist? Jag hoppas de styr upp detta snart. Ingen vet och vi får ingen info om något heller. Det sitter som en klump i bröstet hos oss båda. Vi har ändå varit här i 15 dagar nu och inte fått något klartecken alls. Känns som att vistelsen skulle bli lättare av att ha ett datum. Liksom då får ni åka hem! Vi kan inte hjälpa det men vi har tappat förtroendet litegrann för ackis. De har inte alls skött det hela snyggt.
På något sätt är det tryggt här ändå. Vi har galet långa dagar då jag haft ont de senaste dagarna så kan inte gå ut så mycket. Vi får vara tillsammans och det blandat med vården för bebbe är det viktigaste just nu. Vi får bra vård här så det är skönt, även om idag var första gången vi förstod vad dem gjorde till punkt och pricka. Vi frågade om barnmorskan ska jobba på måndag också, så vi hoppas hon är där när vi kommer 🙂

Tänk. Att det är mer än 10 veckor sedan mitt vatten gick och bebbe kämpar på där inne. 🙂❤️ 
Nu har vi precis varit och handlat , ätit lite snabbt och ska lägga oss i sängen och se på en serie, har börjat kollat på Ozark! Den är jättebra. Tips 😘