ATT VÅGA SKRATTA TILLSAMMANS

Det är konstigt ändå. Vad sorg gör med en. Att gå igenom ett trauma, en kris, chock och ett sorgarbete på samma gång är jävligt jobbigt. Att börja bearbeta det är ännu jobbigare. Men det jobbigaste är nog då man inser. Att inse att vi har förlorat vår son. Att inse allt vi fick gå igenom. Att tänka tillbaka på tiden i uppsala för att sedan bytas mot tiden i åbo och allt oro kring det.

Det har varit en jobbig tid. Vissa dagar värre än andra. Igår var det fem månader sen vår fina pojke föddes. Tänker ofta tillbaka på lyckan vi kände när vi precis fått reda på att det var just Liam som kom ut ur min mage. När vi fick skåla tillsammans med äppeljuice. Gud, jag var såå törstig efter att inte ha fått dricka på flera timmar. Tänker tillbaka på när jag skulle sno Linus cola i smyg men hade för ont att röra mig ens. Blir lite full i skratt när jag tänker på stunden inne i operationssalen och jag hade så himla ont och låg och sjöng på en sång jag hörde i thailand. Idag är det fem månader sen vår lilla pojke somnade in och blev en liten vacker ängel. När vi var tvungen att möta det helvete en förälder fasar för. 10 timmar fick vi tillsammans. Kontraster. Jag och Linus pratar ofta med varandra och speciellt dessa dagar. Den 14e och 15e varje månad kommer nog alltid att förbli riktigt jobbiga. Ofta försöker vi på något sätt isolera oss och bara vara tillsammans de dagarna, men ibland kan det vara skönt att träffa folk som vet vad som hänt och som också sörjer, men att vi inte pratar om det lika ofta som vi gör hemma. Vårat hem andas Liam och något annat vore ju konstigt.

Denna helg har varit tuffare än någon helg på länge men det som gör mig en smula fascinerad är vår kärlek. Att känna sig trygg med att gråta tillsammans för att lite senare skratta tills man gråter. Vi har alltid varit duktiga på att skratta och ha roligt med varandra. Det har på något sätt definerat oss tycker jag. Men vi har också alltid varit duktig på att våga anförtro oss till varandra och prata om de som ligger närmast hjärtat och att våga gråta. Och det tycker jag är jävligt starkt. Konsten att skratta och gråta tillsammans. När jag tänker på det vi två har blir jag varm i magen och tänker alltid att jag är så himla tacksam för det. 

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229