1 ÅR SOM ÄNGLAMAMMA

Idag har vi varit änglaföräldrar i ett år.
Ett år har gått sedan det viktigaste i mitt liv kom till världen.
Jag kommer aldrig glömma den dagen. Hur vi på åbos gator gick hand i hand till det vanliga sjukhusbesöket vi hade på måndagar. Vi kollade med ultraljud hur du mådde. Du mådde bra och låg och rörde dig massor i magen. På måndagar släpptes alltid game of thrones så när vi kommit till patientlägenheten igen var det dags för veckans avsnitt. Vi la oss i sängen och jag somnade till flera gånger för jag hade sådan mensvärk.
Vid 15 ringde jag till BB och fick prata med en sjuksköterska som inte kunde svenska och jag försökte förklara att jag hade ont. Vi tog en taxi till sjukhuset och de berättade att jag var öppen. Dem försökte stoppa värkarna men du ville ut. Lika tålmodig som mamma, tydligen.
Jag fick en kraftig infektion och dem var tvungen att göra ett urakut snitt på mig.

Jag kommer ihåg att barnmorskan som stod bakom mig berättade att hon såg att du sprattlade på benen och därefter är det lite suddigt. Jag var glad att du levde. Jag vet att jag frågade ”vad är det där?” Och dem sa: det är ditt barn, en pojke. En pojke!? Va?
Jag vet att din pappa Linus fick följa med dig och läkarna och det var dags för intubering. Han tyckte det var lite läskigt att se.
Jag låg kvar och dem sydde ihop mig, till slut kom Linus och vi fick åka på observation. Linus visade mig alla bilder på dig som han tagit. Du var, och är, det finaste jag någonsin sett. Vi skålade med äpplejuice och jag längtade tills jag skulle få tillbaka känseln i benen så att dem skulle säga att det var okej att lämna uppvaket för att träffa dig.

Åh min älskade gosse. När jag fick se dig för första gången så förstod jag livets betydelse. Du var så otroligt lik din pappa och trots att du hade en slang för näsan kunde jag urskilja så mycket likheter redan. Du hade Linus mun, hans näsa, hans haka. Du var alldeles perfekt. Jag fick smyga in handen i kuvösen och klappa på dig. Jag smekte dig över ansiktet med mina fingrar, så som min pappa alltid gjorde på mig när jag var liten. Jag nynnade låtar för dig och försökte få dig att förstå att mamma var där.

Till slut sa läkarna att dem ville göra mer tester på Liam och att läget inte var jättebra. Jag blev såklart orolig, men jag tänkte inte mer på det. Du var ju äntligen här nu! Du skulle aldrig försvinna från oss.

Vi fick åka ner någon avdelning och vila. Jag kunde inte sova så mycket trots smärtan och tröttheten och en barnmorska kom in till mig och sa att ni får åka upp om ni vill, annars skulle vi träffa läkaren om en halvtimme. Jag vet inte varför men jag sa nej, vi åker upp tillsammans när vi har pratat med läkaren och det här är momentet jag ångrar mest idag. Att jag inte tog den där halvtimmen. Men jag antar att jag hade någon föraning.

Läkaren sa att du har kämpat så otroligt mycket och att du är en stark liten pojk. Men du ville inte ta emot andningshjälpen utan ville försöka själv. Du hade fått en kraftig infektion och dina lungor var för alldeles , alldeles för små pga vattenavgången vecka 16. En lunga hade spruckit när dem försökte med intuberingen. Det var här vi förstod att det var allvar.
Vi åkte upp till dig och jag vet inte hur jag ska förklara hur vi mådde här. Vi hade precis fått beskedet att vår son troligtvis inte kommer att överleva och att den kommande tiden kan vara vår sista tillsammans.
Åh älskade Liam. Du hade så hög feber och var sådan kämpe. Jag är så himla, himla ledsen. Du hade en skärm bakom dig där vi fick se hur febern steg och saturationen minskade.
Dem kopplade om alla slangar och lade dig på mitt bröst för den känslan var viktig sa dem. Jag kommer ihåg när du rörde dig, jag kände igen rörelserna från när du låg i min mage. Jag sjöng för dig. Din pappa klappade dig. Vi pussade på dig och vi höll dig så kär. Vi gjorde ett nöd-dop och det är jag så glad över.
När läkarna sade att det inte finns något mer att göra än att stänga av alla maskiner så raserades min värld. Det var då jag förstod. Jag frågade flera gånger ”Är ni säkra? Snälla kan vi inte prova mer? Vi måste göra något” med tårarna som bara rann och halsen som gjorde ont av allt skrik men det gick inte att göra något.
Du somnade in på mitt bröst och vi fick vara tillsammans. Vi tre.
Jag vet inte hur länge vi satt så men efter ett tag kom dem in med en kista och en fin klänning till dig. När dem till slut skall gå iväg med dig så skriker jag flera gånger. Jag vill pussa dig igen. Hålla dig. Dem låter mig göra det så många gånger jag vill men jag kommer aldrig glömma tomheten när jag ser dig för sista gången. Hur vet man när man sagt hejdå klart? Där och då försvann en del av mitt hjärta som alltid kommer att tillhöra Dig. Den biten av hjärtat är tillsammans med dig nu.

Älskade Liam. Om jag bara kunde få träffa dig igen. Om jag kunde få hålla dig i min famn igen. Om du kunde ha fått vara här med oss, som det var tänkt.
Jag saknar dig så ofantligt mycket och jag känner mig halv och undrar var det här året har tagit vägen.
Det har varit det värsta året i mitt liv. Jag går runt och känner en sådan tomhet hela tiden och jag undrar varje dag hur jag ska kunna fortsätta leva utan dig. Jag vill aldrig att du ska känna dig bortglömd eller åsidosatt.

Jag talar alltid om dig och är stolt att vara din mamma. Så många gånger som jag tänkt att jag inte vill vara här, utan jag vill vara med dig. Men tillslut beslutat mig för att det är här jag ska vara. Jag kommer alltid att vara din mamma Liam. Jag önskar så att jag fick fira din ettårsdag med dig här på jorden med massor av sång, presenter och överflöd av ballonger.
Jag längtar efter dig. Jag längtar tills vi ses. Jag hoppas att jag får hålla dig i min famn även i himmelen.
Men det måste få vänta. Jag måste vara din mamma här utan dig, jag måste leva för din lillebror som är påväg till oss, för din pappa, för din mormor, farmor och alla som är här runt omkring oss.
Jag kommer sen till dig älskade son, och då ska jag fortsätta nynna de sånger som du somnade in till.

Grattis på din ettårsdag vår fina Liam. Jag finns alltid med dig, som du finns med mig.


  • Nära Bomhus, Gävle

Gillar

Kommentarer

Saynomore
Saynomore,
Sitter här och gråter hejdlöst av ditt inlägg. 😭 Finns inga ord för detta, skickar stora varma kramar. 💞
nouw.com/saynomore
Saynomore
Saynomore,
Sitter här och gråter hejdlöst av ditt inlägg. 😭 Finns inga ord för detta, skickar stora varma kramar. 💞
nouw.com/saynomore
IP: 82.99.3.229